Lisa

jahopp, så va man hemma nu då. följde med herik och martin att köra mamma till jobbet o sedan droppa av martin.
har myst hela dagen med mina små :) pysslat och lite.. jag sa att vi ska göra en egen kalender tillsammans nästa vecka , så har lite att förbereda kanske :) men ska bli supermysigt. jag älskar o pyssla. gjorde de jämt när jag va liten.. sen låg Henrik, Saga, Liam och jag i sängen o medans jag berättade massa spökhistorier för dom. så himla kusligt mysigt liksom! så söta e dom.
Och Saga undrade om martin inte ville följa med in på hennes rum och kössa henne, precis som lisa och simon gör. haha måste då poängtera att martin är min bror och sagas 27 åriaga farbror och hon är fyra! haha gosunge!

ska väl sova snart, har varit väldigt trött idag. inte undra på med allt runt omkring. skönt att man har folk som förstår och lyssnar!

okej inget mer viktigt från mej.
Hej!

förlåt för att jag var så framfusig. det känns bara som att detta är en stort beslut som jag ska leva hela livet med och tar till alla knep jag kan för att få fram information..

jag vet ju självklart mycket om själva operationen osv eftersom jag varit på möte. men undrar mest hur det känns efteråt. först och främst, tycker du det var värt det?

sen har jag även hört att bröstet "domnar bort" ett tag i början och att känseln inte alltid kommer tillbaka. vet inte om det är sant. känns som att människor i min närhet endast vill skrämma mig till att inte göra operationen. men hur upplevde du det, efter alltså? tack för att du ställer upp! kramar


Jag förstår, jag har faktiskt haft turen att ha folk i min närhet som gått igenom samma sak. men sen får vi inte glömma hur skeptiska och kritiska dom flesta var i början (vi ska inte ens nämna mamma och pappa. haha!) men man ska lyssna till vad man själv vill. för visst e det du i första hand som ska trivas i din kropp :)

Jag kan säga med en gång att de va värt varenda krona! och smärtan. eftersom du varit på möten så vet du väl om det praktiska. smärtan är så individuell. en kompis till mej va grön i ansiktet o helt handikappad i flera dagar. en hade ont, men inte fullt så ont. och jag hade nästan inte ont alls! kunde sova på sidan redan andra natten. kändes som en kraftig träningsvärk, och de e just vad det är. så ju mer man stretchar, desto fortare kommer man igång. jag rörde på mig hela tiden! även om jag va helt groggy efter operationen.

det där med att folk skrämmer en, visst de kan gå fel. men risken är väl liten måste jag säga, och jag är verkligen super nöjd! hade inte kunnat bli bättre känns de som :)
visst domnar vissa ställen bort, en del kommer tillbaka och en del inte. det är också så olika. eftersom att nerverna måste hitta tillbaka till varandra där man skurit av dom så e känseln ofta borta under och över ärret. men ibland så hittar inte alla nervtrådar varandra och då kommer inte känseln tillbaka, jag har ingen känsel där och kommer förmodligen aldrig att få. sen kan jag säga att visst har jag känsel i själva bröstvårtan.. men de e ju inte sådär härligt skönt vid beröring som innan.. jag känner det. men som en beröring känns på armen ungefär.

men återigen, de e värt de! jag tycker de iallafall. har inte haft några komplikationer och jag är hel nöjd med hur dom ser ut och känns. vill du veta något mer är det bara att fråga :)  kramis!