Lisa

okej, hej.. Lisa har fått världens klump i magen.. läste roockstar. net...
den bästaste bloggen om jag får säga mitt.. hon berättar saker som jag aldrig skulle kunna säga.. att de e faktiskt precis så jag känner ibland...
läste hennes " om ni kallar det för mord är jag er mördare" o jag kan inte hjälpa att jag gråter..

"Hon skrev något i min journal och jag fick syn på en gråaktig bild. Jag såg bara ena hörnet. Jag har aldrig blundat så hårt.
Ni har ingen aning om hur ens kropp och inre faller samman, överhuvudtaget. Ni vet inte hur det känns, år efteråt, att få det slängt i ansiktet om vilken dålig människa man är.
Om ni bara visste hur många trasiga kvinnor det finns som skäms ända in i benmärgen. Om ni bara förstod hur ert förakt förstör dessa kvinnor ännu mer.
Det är något man får leva med hela sitt liv. Det är något som gör ont varje dag."

Mew - she came home for christmas..

de gör ont... de gör faktiskt riktigt ont Ibland.. men de e inget jag pratar om.. de e liksom glömt.. de va ett tag sen.. jag tänker inte på de längre.. o varför ska någon dra upp de? de e ju bara en jobbig sak att prata om.. eller?
jag kanske verkligen behöver få ur mig de.. men jag vågar inte..
de blir bara så helt fel. overkligt.. att jag ens har varit där.
att de faktiskt var så att min värld rasade samman, all min trygghet försvann.. människor jag älskade fanns där.. men ändå var jag helt själv.
satt o gungade, tuggade på min kudde o skrek. kvävde min gråt under täcket..
jag frös fast mamma höll om mig o värmde mig, fast jag va inlindade i massa filtar.
Sitta på en buss var ett rent Helvete rent ut sagt..  fick hoppa av bussen.. kände paniken o tårarana som var på väg att rinna över kanten... så många... men ändå så ensam..
när min bror frågar mej flera veckor efteråt säger jag att jag mår bra, gör samtalet så kort som möjligt för jag orkar inte prata om de.. samtiigt som jag vill att han ska fråga mer.. krama mig o fråga mig.. säga att allt ska bli bra. att jag har rätt till att vara ledsen o sönderriven , att jag får slänga saker omkring mig..
men de gjordes inte.. för Jag teg.. jag låste in mig i mig själv o låtsades som att allt va okej..
hade jag gjort annorlunda idag? nä, förmodligen inte..
men jag har rätt till att få känna mig ledsen.. att fp undra hur allt hade varit nu om inte... om inte..
tänk inte på de! så sägs de.. men jag måste få tänka..
jag kan känna paniken växa.. långt efter vad som  hänt. jag kan gråta o känna mej ensam o värdelös.. jag kan frysa innan jag lägger mig.. jag kan falla isär varje gång...
men jag måste få känna.. känna efter fast jag inte vågar.. måste få komma ihåg hur trasig min värld o själ var.
De kan göra ont.. fruktansvärt ont..

kommer säkert ångra det här inlägget imorgon..
mrn jag tänker inte ta bort det.. de e så här jag känner.. det är den här jag är..
så jag tänker låta det stå... stå för den jag är o vad jag känner,
utan att skämmas o ångra.

don't touch her there